världen innan katastrofen - en historisk tillbakablick

För den som vill förstå hur vi idag, år 2209, hamnat i den situation vi nu står i, menar många kunskapare att det är nödvändigt med ett historiskt perspektiv på den samhällsutveckling som skett de senaste fem seklen. Många av dem talar om att startskottet för denna period var när den industriella revolutionen i slutet av 1700-talet gjorde sitt intåg i västvärlden skedde en övergång från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Många människor såg möjligheten att få en bättre levnadsstandard, och industritekniken hade inte många motståndare. Investeringar i ångdrivna fartyg, järnvägar och andra transportmedel bidrog till att sprida den industriella revolutionen runt om i Europa, och ganska snart över hela världen. Konsekvensen av detta blev omfattande förflyttningar av befolkning från landsbygd till städer, och denna ökade tillgång på outbildad arbetskraft ställde höga krav på samhällsplanering och samhällsekonomi. Det dröjde inte länge innan de instanser som arbetade med standsplaneringen insåg att en så snabbt ökande stadsbefolkning inte enbart var av godo, och på många håll blev dilemmat om hur många invånare ett samhällssystem klarar innan det kollapsar en omdiskuterad fråga.

a8f11977edaa6eb06525e3836276c920.jpg

Photo Cred: Behance

Under den industriella revolutionen hade naturvetenskapen börjat utveckla kunskap om elektricitet, energi och termodynamik, och överlag fick människor det bättre ställt ekonomiskt och större möjlighet till utbildning i åtminstone städerna. Allt detta möjliggjorde en teknisk revolution som präglades av elektronik och användadet av elektricitet. Marknaden breddades och fri handel mellan länder ökade, vilket ledde till att mer avancerade varor och tjänster utvecklades och blev tillgängliga för gemene man. Bilar började produceras på löpande band, och arbetarna fick mer och mer specifika arbetsuppgifter och kunskaper, vilket fick namnet "löpandeband-principen". Denna princip och skulle komma att användas av organisationer och företag med hög grad av specialisering. Denna löpandeband-princip möjliggjorde en hög produktionstakt och gav stora ekonomiska vinster jämfört med de konkurrenter som inte tillämpade samma metod. En sådan taktik byggde på en auktoritär hierarki med en styrande ledning och en stor andel arbetare som utförde bestämda uppgifter utan insyn i beslutsfattandet, detta visade sig vara mycket gynnsamt för ekonomin. Den förbättrade levnadsstandarden som detta bidrog till resulterade bl a i fler barnafödslar, och befolkningsökningen var på många håll markant under de kommande decennierna. Detta innebar dock fler munnar för samhället att mätta, och fler händer att sysselsätta. Många trodde att den tekniska revolutionen skulle innebära att individualitet skulle främjas, men till mångas förvåning skedde det motsatta. Individen förlorade sitt värde och istället värdesattes det arbete som en del av den stora massan. Specialkunskaper värdesattes på så sätt att varje arbetsuppgift numera var mycket specifik, men detta värde var samtidigt paradoxalt eftersom ingen arbetsuppgift egentligen krävde någon speciell kompetens och därför kunde utföras av alla.

a0a862634a81826d6e177f296a58d303.jpg

Det dröjde inte länge innan denna syn på marknad och resultat började påverka hur samhället såg på politik och folkstyre även inom andra områden än produktion, och i slutet av 2100-talet hade individen helt tappat sin betydelse. Många yrken som tidigare inneburit en bred kunskap inom sitt område hade nu en mer uppstyckad organisering, exempelvis hade en mekaniker inte längre en grundläggande kunskap om hur maskiner fungerade, utan var specialiserad till att endast hantera en viss del av en viss slags maskin. Detta innebar att generella yrkestitlar som "mekaniker" eller "snickare" sågs som gammelmodiga och ospecifika, och titlar som "ventil-mekaniker" eller "tröskel-montör" ansågs mer passande.

Detta gav många en känsla av betydelselöshet i samhället, och gjorde att människor tog sin tillflykt i konsumtion av varor och upplevelser. Masskonsumtionen av varor och upplevelser skapade en ökad efterfrågan och en ökad produktion, vilket med tiden trissade upp den globala ekonomin ytterligare. Kampen om vilket land som kunde erbjuda varor till billigast pris skulle komma att exploatera och utarma de naturresurser som på många håll i världen redan börjat sina. För att kunna hålla den produktionstakt som efterfrågades tog de snabbaste och girigaste företagen kontroll över tidigare skyddade naturområden, och snart var allt vad regnskog och mangroveskog ett minne blott. Denna typ av exploatering innebar stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, och när nyttodjur som pollinerare och andra insekter trängdes undan ledde detta snabbt till utarmande av jordmånen.

e9a768e209919916fc0143db669a94c6.jpg

Markerna fick inga möjligheter att återhämta sig eftersom även klimatet påverkats kraftigt av människans framfart, och det var inte ovanligt med extrema väderfenomen. Solstormar, översvämmningar, eldsvådor, massiva hagelskurar och förödande orkaner förekom ofta och många områden var tillslut nästintill obeboeliga. Dessa nya omständigheter i kombination med den globala uppvärmningen som pågått de senaste decennierna blev det omöjligt för livsmedelsproducenterna att hålla jämn takt med efterfrågan. Detta bidrog ytterligare till rikare länders utnyttjande av fattigare länders ekonomiska beroendeställning, men även inom länderna hade konflikterna börjat pyra. Det hade alltför länge pågått ett utnyttjande av arbetskraft, rättigheter och privilegier av samhällets svagare grupper och när först matproduktionen men snart även tillgången till rent sötvatten avtog fick människor nog. Ju knappare resurserna blev, ju mer ökade desperationen, och till slut var konkreta konflikter oundvikliga. På många håll rasade både inbördeskrig och krig mellan länder och nationer i många år. Större nationer drog sig inte för att använda kärnvapen, och än idag finns stora områden där endast zonspringare kan röra sig utan att bli strålsjuka. I vanlig ordning innebar krigen att stora delar av befolkningen omkom, många till följd av så enkla anledningar som brist på hygien och spridning av sjukdomar. I början av 2200-talet hade människorasen i stort utplånat sig själv, och De Gröna Krigens Efterdyningar var ett faktum.