samhället före krigen - en historisk tillbakablick

För den som vill förstå hur vi idag, år 2209, hamnat i den situation vi nu står i, menar många kunskapare att det är nödvändigt med ett historiskt perspektiv på den samhällsutveckling som skett de senaste fem seklen. Många av dem talar om att startskottet för denna period var när den industriella revolutionen i slutet av 1700-talet gjorde sitt intåg i västvärlden skedde en övergång från jordbrukssamhälle till industrisamhälle. Många människor såg möjligheten att få en bättre levnadsstandard, och industritekniken hade inte många motståndare. Investeringar i ångdrivna fartyg, järnvägar och andra transportmedel bidrog till att sprida den industriella revolutionen runt om i Europa, och ganska snart över hela världen. Konsekvensen av detta blev omfattande förflyttningar av befolkning från landsbygd till städer, och denna ökade tillgång på outbildad arbetskraft ställde höga krav på samhällsplanering och samhällsekonomi. Det dröjde inte länge innan de instanser som arbetade med standsplaneringen insåg att en så snabbt ökande stadsbefolkning inte enbart var av godo, och på många håll blev dilemmat om hur många invånare ett samhällssystem klarar innan det kollapsar en omdiskuterad fråga.

Under den industriella revolutionen hade naturvetenskapen börjat utveckla kunskap om elektricitet, energi och termodynamik, och överlag fick människor det bättre ställt ekonomiskt och större möjlighet till utbildning i åtminstone städerna. Allt detta möjliggjorde en teknisk revolution som präglades av elektronik och användadet av elektricitet. Marknaden breddades och fri handel mellan länder ökade, vilket ledde till att mer avancerade varor och tjänster utvecklades och blev tillgängliga för gemene man. Bilar började produceras på löpande band, och arbetarna fick mer och mer specifika arbetsuppgifter och kunskaper, vilket fick namnet "löpandeband-principen". Denna princip och skulle komma att användas av organisationer och företag med hög grad av specialisering. Denna löpandeband-princip möjliggjorde en hög produktionstakt och gav stora ekonomiska vinster jämfört med de konkurrenter som inte tillämpade samma metod. En sådan taktik byggde på en auktoritär hierarki med en styrande ledning och en stor andel arbetare som utförde bestämda uppgifter utan insyn i beslutsfattandet, detta visade sig vara mycket gynnsamt för ekonomin. Den förbättrade levnadsstandarden som detta bidrog till resulterade bl a i fler barnafödslar, och befolkningsökningen var på många håll markant under de kommande decennierna. Detta innebar dock fler munnar för samhället att mätta, och fler händer att sysselsätta. Många trodde att den tekniska revolutionen skulle innebära att individualitet skulle främjas, men till mångas förvåning skedde det motsatta. Individen förlorade sitt värde och istället värdesattes det arbete som en del av den stora massan. Specialkunskaper värdesattes på så sätt att varje arbetsuppgift numera var mycket specifik, men detta värde var samtidigt paradoxalt eftersom ingen arbetsuppgift egentligen krävde någon speciell kompetens och därför kunde utföras av alla.

SAM_6185.JPG

Det dröjde inte länge innan denna syn på marknad och resultat började påverka hur samhället såg på politik och folkstyre även inom andra områden än produktion, och i mitten av 2100-talet hade individen helt tappat sin betydelse. Många yrken som tidigare inneburit en bred kunskap inom sitt område hade nu en mer uppstyckad organisering, exempelvis hade en mekaniker inte längre en grundläggande kunskap om hur maskiner fungerade, utan var specialiserad till att endast hantera en viss del av en viss slags maskin. Detta innebar att generella yrkestitlar som "mekaniker" eller "snickare" sågs som gammelmodiga och ospecifika, och titlar som "ventil-mekaniker" eller "tröskel-montör" ansågs mer passande.

Detta gav många en känsla av betydelselöshet i samhället, och gjorde att människor tog sin tillflykt i konsumtion av varor och upplevelser. Masskonsumtionen av varor och upplevelser skapade en ökad efterfrågan och en ökad produktion, vilket med tiden trissade upp den globala ekonomin ytterligare. Kampen om vilket land som kunde erbjuda varor till billigast pris skulle komma att exploatera och utarma de naturresurser som på många håll i världen redan börjat sina. För att kunna hålla den produktionstakt som efterfrågades tog de snabbaste och girigaste företagen kontroll över tidigare skyddade naturområden, och snart var allt vad regnskog och mangroveskog ett minne blott. Denna typ av exploatering innebar stora konsekvenser för den biologiska mångfalden, och när nyttodjur som pollinerare och andra insekter trängdes undan ledde detta snabbt till utarmande av jordmånen.

Markerna fick inga möjligheter att återhämta sig eftersom även klimatet påverkats kraftigt av människans framfart, och det var inte ovanligt med extrema väderfenomen. Solstormar, översvämmningar, eldsvådor, massiva hagelskurar och förödande orkaner förekom ofta och många områden var tillslut nästintill obeboeliga. De människor som tidigare bott på landsbygden och i någon mån brukar jorden fick allt svårare att försörja sig på det landet gav, och omkring år 2120 var glesbydgen så gott som avbefolkad. Kunskap om odling och djurhållning gick snabbt förlorad under denna extremurbanisering, och det dröjde inte länge innan en sådan enkel kunskap som hur en potatis groddas ansågs mycket exotiskt. När mat i och med detta blev en bristvara i städerna kan det tyckas att det rimliga borde ha varit att återta denna glömda kunskap, och med alla medel försöka framställa något att äta, men stadslivet hade gjort de flesta passiva och därför blev den naturliga reaktionen att lida i tysthet och vänta på de matkuponger som emellanåt delades ut av staten.

Denna extremurbanisering skedde först i fattigare länder, vilket bidrog ytterligare till de fattigare ländernas ekonomiska beroendeställning, men även inom länderna hade konflikterna börjat pyra. Det hade alltför länge pågått ett utnyttjande av samhällets svagare grupper gällande arbetskraft och tillgång till sjukvård, och när först matproduktionen men snart även tillgången till rent sötvatten avtog fick människor till slut nog. Ju knappare resurserna blev, ju mer ökade desperationen, och till slut var konkreta konflikter oundvikliga. På många håll rasade både inbördeskrig och krig mellan länder och nationer i många år. Större nationer drog sig inte för att använda kärnvapen, och än idag finns stora områden där endast zonspringare kan röra sig utan att bli strålsjuka. I vanlig ordning innebar krigen att stora delar av befolkningen omkom, många till följd av så enkla anledningar som brist på hygien och spridning av sjukdomar. Dessa konflikter som kom att döpas till De Gröna Krigen, anses av dagens Kunskapare ha pågått mellan ca år 2160 - 2209 då männikorasen i stort utplånat sig själv. De som fortfarande är vid liv har med största sannolikhet levt ett hårt liv som präglats av krig, svält och konflikter.

1_YwUZgq5u29e1i5BppMWUsw.png

Den faktor som bidrog mest till utlösandet av De Gröna Krigen är utan tvekan de återkommande kollapserna inom ländernas ekonomiska system. Tulpanmanin, som sägs vara världens första spekulationsbubbla (1630) orsakade stora problem i Europa då den drog fram. Att kartlägga de specifika orsakerna till en ekonomisk kollaps är svårt, och många experter är överens om att flera faktorer troligen bidrar, men i de flesta ekonomiska krascher genom historien har både politiska och ekonomiska orsaker spelat roll. Konstanta bytesunderskott, krig, revolutioner, svält, utarmande av resurser samt statligt inducerad hyperinflation genom historien har har bidragit till att skapa sårbarhet i de monetära systemen. När ett sådant system fallerar följer ofta socialt kaos, civil olydnad och en tillbakagång inom lag och ordning vilket i sin tur ger ytterligare konsekvenser för individen och samhället både på kort och lång sikt. En ekonomisk kollaps kan variera mellan en rad olika ekonomiska förutsättningar, allt från omfattande och långvariga depressioner där stora företag går i konkurs med hög arbetslöshet som följd, till mindre omfattande händelser till följd av hyperinflation.



Urankrisen

År 1789 upptäcktes den radioaktiva metallen Uran, vilket i vissa former hade förmågan att producera energi via fission utan att skapa en kedjereaktion. Genom att bygga kärnkraftverk vars moderatorer bestod av tungt vatten eller grafit kunde man använda naturligt uran som bränsle, vilket var en billig och effektiv metod att producera stora mängder energi.

I början av 2000-talet skapades en ny metod för utvinning av Uran, och tillgången på detta var i princip obegränsad. Många nationalstater satsade därför stort på denna typ av energiförsörjning, och elektricitet var något som 95 % av jordens befolkning hade tillgång till i någon grad. På grund av detta steg levnadsstandarden fort världen över, och för de allra flesta var tillgången till rent vatten, varma bostäder och upplysta gator vardag, även i fattigare länder.

Little-Boy_preview_featured.jpg

160 år efter Uranets intåg på världsmarknaden skedde en katastrof i raden av många som skulle komma att beskrivas som utlösande för De Gröna Krigen. Det globala odlingsbolaget FCSI var mer intresserade av att göra stora vinster än av säkerhetsbestämmelser, och resultatet av dessa blev ett utsläpp av ett ämne som påverkade uranet. Dels fungerade det som “tändhatt” för att starta igång uranets fissionsförmåga, detta satte igång en reaktion i de plutoniumdepåer som hittills legat vilande just under uranbäddarna och tillsammans skapade detta en fission-fussion-fissionreaktion. Kraften från en sådan reaktion hade demonstrerats 1945 då en atombomb vid namn Little Boy släpptes över Hiroshima och förstörde hela området. Den enda anledningen till att FCSI med detta utsläpp inte orsakade en rakt igenom radioaktiv och obeboelig planet var att metalldepåerna låg så långt under jordytan. På många håll blev dock jordarna obrukbara och vattendragen svagt radioaktiva.

Eftersom samhället var planerat att drivas med urankraft slocknade stora delar av världens strömförsörjning mycket snabbt då depåerna fisserade. Efter en vecka var reservelektriciteten slut, och viktiga samhällsfunktioner i mindre prioriterade områden stängdes ned. Privata hushåll, butiker och många sjukhus blev utan ström vilket påverkade människors liv drastiskt. Eftersom den lilla elproduktion som fortfarande fungerade gick till de mest prioriterade samhällsmedborgarna skapades snabbt slitningar mellan grupper från olika socioekonomisk tillhörighet. En sådan enkel sak som värme, att kunna spola i toaletten eller värma vatten till sitt spädbarns kvällsvälling blev genast en stor utmaning för stora delar av befolkningen världen över. Att inte ha tillgång till rent och varmt vatten gjorde det svårt för många att hålla samma hygieniska standard somt tidigare, och antalet som insjuknade på grund av detta steg dramatiskt.

Varuproduktion och matproduktion minskade snabbt, och även logistikkedjor påverkades. Snart hade den globala ekonomi som byggts upp de senaste århundraden fått en kraftig tillbakasving, och varor som tidigare importerats blev snabbt exotiska och värdefulla. Efter några år var det mycket få människor från de lägre inkomstskicken som smakat på en apelsin. I en norsk stad utbröt en konflikt som skulle komma att kallas “the Norweigan citrus fight” när en säck med citroner vid ett tillfälle transporterades mellan hamnen och de finare områdena. Det berättas att ett litet barns leksak hakade fast i en säck som transporterades i det som höll på att bli norges största slumområde, och när säcken revs upp trillade fem citroner ut. Människor blev som besatta och kastade sig efter de gula frukterna. De rev och slet sig fram, klöste och vevade som att deras liv berodde på det, och när tumultet lagt sig hade sju människor krossats under massorna. Denna incident blev vida omtalad och ledde till ett av de första svenska statliga initiativen på länge: uppstarten av växthus för exotisk frukt, närmare bestämt ananas.

tinned_pineapple.jpg

Ananasväxthusen hämtade inspiration från de geotermiska växthusen på Island, och som innebar att ön kunde vara självförsörjande på bl a banan, kaffe och tomat. De placerade sina växthus över de varma ångande källor som låg spridda över ön, och fick därför till ett tropiskt och självförsörjande klimat gynnsamt för dessa grödor. När uranet fisserade och skapade kemiska reaktioner långt under jord skapades en radioaktiv reaktion som genererade värme och tryck. Ananasväxthusen placerades i anslutning till de tryckventiler som installerats för att “vädra” de underjordiska fisserade urandepåerna och därmed förhindra övertryck. Detta visade sig vara en mycket effektiv metod och ananas skörden blev enorm år efter år. På många håll var ananas det absolut billigaste livsmedel som gick att få tag i, och få är de som inte varit tvungen att emellanåt överleva på ananas i olika former. Idag är inte många av de tidigare ananasväxthusen i drift, men det finns fortfarande enorma lager av konserverad och torkad ananas kvar. En burk konserverad ananas är ingen höjdare, och byts gärna bort mot nästan vad som helst, men för den som ingen annan mat har så fyller den åtminstone sin funktion.