Statliga myndigheter före och efter De Gröna Krigen

Nedan beskrivna organisationer, myndigheter och falanger är sådant som din karaktär kan ha intresse för, vara eller ha varit medlem i, i hemlighet försöker infiltrera, underminera eller liknande. Dessa grupperingar finns i spel, och om du vill att din karaktär ska vara en del av dess hubudintriger anger du detta, samt relation till dessa grupperingar i anmälan.


Försvarsmakten

Omkring år 2109 valde regeringen att omfördela försvarsbudgeten till andra områden, och ansvaret för att hålla förbandens och den personliga utrustningen funktionabel lades på den enskilda soldaten. Detta resulterade i att de som arbetade inom Försvarsmakten snabbt började se mycket olika ut. Till följd av detta hände det inte sällan att man råkade beskjuta allierade grupper och kollegor, helt enkelt för att det inte gick att känna igen dem som allierade. Interna konflikter mellan olika förband bröt ut till följd av detta, och år 2150 bestämde man sig inom Försvarsmakten för att helt förändra sin tidigare organisationsindelning, och istället stå på grunden av tre fristående försvarsfalanger, med olika ansvarsområden:


InComp 36 (markområden)

Denna försvarsfalang är det mest stabila av de tre, både före och efter den slutliga katastrofen år 2209. Den som stött på militär eller väktare av något slag har med största sannolikhet stött på någon som arbetar inom InComp36. Falangen arbetar efter apokalypsen i huvudsak åt gamla staten, med målet att bygga upp samhället och trygga människors vardag. Hoten är många och de områden som ska bevakas och försvaras många. För att på sikt klara av detta har InComp36 beslutat att första prioritet bör vara att säkra de Knutpunkter som på senare tid börjat byggas upp runt om i landet. Just en sådan Knutpunkt är Håle, som bedöms ha potential att växa och kunna bidra med trygghet och stabilitet i regionen. Därför har det uppifrån i organisationen beslutats att Väktare från falanger ska placeras ut på platsen, detta för att tillsammans med de Väktare som Håle själv kan tillhandahålla skapa trygghet på platsen. Åsikterna om InComp36´s intåg i Håle går isär bland invånarna i Håle. Många ser det som en tillgång eftersom området känns tryggare pga den utökade mängden Väktare och vapenresurser, men även pga det faktum att en utomstående organisation verkar vara beredd att lägga resurser på området. Andra är försiktigt tvivlande till InComp36´s inblandning och undrar vad de förväntas ge i gengäld, kommer de måste offra sin självständighet och sin frihet?


FlyStat (luftrum)

I och med Urankrisens konsekvenser bröt sig gamla Flygvapnet (numer FlyStat) ur Försvarsmakten och samarbetet med staten för att starta upp egen verksamhet. Grupperna inom denna falang har sina baser under jord, och är mycket diskreta när de utför uppdrag och rör sig ovan jord. Medlemmar av FlyStat ses av de andra som desertörer och ett hot, eftersom de arbetar för andra intressen än de andra två falangerna. Att de fortfarande har kontroll över luftrummet ses som en riskfaktor och ställer till stora svårigheter för InComp 36 och MarOb Lt. FlyStat ses ofta som krigsförbrytare eftersom de löser sina uppdrag utan betänkligheter kring etik och moral. Kapital och resultat är deras prioritet, och om detta innebär att om de måste offra människor är det inget de ligger sömnlösa över.


MarOb Lt. (hav, kust, sjö)

Historia
MarOb Lt. har sina rötter i det som tidigare var Marinen, en del av det totalförsvarssystem som ansvarade för Sveriges säkerhet under 1900-talet och en bit in på 2100-talet.

På grund av förändrat geopolitisk läge, den ekonomiska och teknologiska utvecklingen samt intressekonflikter med andra nationalstater var Sverige under mitten av 2000-talet mer än någonsin i behov av ett stabilt export-, och importsystem. Sjöfartsvägen var en av de kanaler som fortfarande var någorlunda fri från statlig påverkan och detta gjorde att kommersiella fartyg kunde styra med järnhand på haven. De stora aktörerna kunde nästan obehindrat störa, kontrollera eller neka olika aktörer och nationer passage över marina handelsrutter, och på så sätt hålla deras ekonomiska och materiella situation i sina händer. Det var tydligare än någonsin att något behövde göras för att motverka dessa kommersiella pirater. Även om det ge politiska läget hettade till flera gånger under de följande årtiondena så inträffade aldrig den konfrontation som så många fruktat. Under denna period lade Marinen stora resurser på att bygga upp självförsörjande baser ute till havs, där anställda kunde leva och frodas utan att någonsin behöva sätta fot på land. Dessa vattenburna baser var stora kolosser på flera våningar både över och under vattenytan, och de rymde allt från eget sötvattenverk, till stall, odlingar och verkstäder.

Det allt mer automatiserade samhället innebar en passivisering av individen och befolkningen, samtidigt som de kapitalistiska intressena löpte amok och utarmade de naturresurser som fortfarande var stabila. I hopp om att undvika en humanitär katastrof började regeringen spara in på militära utgifter för att möjliggöra en universell basinkomst. Dessvärre så förvandlades detta initiativ till en passiv fälla för många, då automatiseringen och specialiseringen av arbete eliminerat många av de jobb och roller som var nödvändiga för den klassresa som så länge definierat hela 1900-2000 talet. Med nedskurna resurser hade försvarsmakten väldigt liten möjlighet att axla rollen som sysselsättare och arbetsgivare som präglat den under nästan 200 år. Lik många andra delar av försvarsmakten drabbades även marinen 2109 av proposition 2108-B195. Ett politiskt beslut som upplöste försvaretsbudgeten för mer brådskande behov, och de olika falangerna inom försvarsmakten var nu själva ansvariga för både personlig utrustning, logistik och rekrytering.

Marinen var den falang som klarade sig bäst under perioden för nedskärandet av resurser, vilket berodde främst på två saker: 1) De var sällan inblandade i resurskrävande landstrider, och 2) De hade redan tillgång till välskyddad och självförsörjande anläggningar ute till havs.

År 2150 beslutade sig Försvarsmakten för att helt förändra sin tidigare organisationsindelning, och istället stå på grunden av tre fristående försvarsfalanger. Dessa skulle ha helt olika ansvarsområden där bland annat marinen upplöstes och ombildades till MarOb Lt. (Marina Observationsgruppen). Detta ombildande var mest en formalitet då Marinen av nödvändighet bedrivit en policy av isolation och självförsörjning ända sedan 2130.

Idag
Nu för tiden så föds de flesta inom MarOb Lt. in i gruppen. Detta beror på att de har sina baser på stora riggar ute i vattnen, där de lever avskurna från land, helt självförsörjande på mat och energi. Vid tillfällen då de är i behov av varor som de inte kan producera själva eller hämta från havet handlar de varor från vattenburna Prånglare, men det är inte ovanligt att både Kunskapare, Odlare, Mekaniker och andra yrkesverksamma bor på dessa riggar som en del av MarOb Lt. Fem år efter de Gröna Krigen arbetar denna falang delvis åt den gamla staten, och sköter patrullering av landsgränserna till havs, samt med informationsinhämtning och ytövervakning. Även om det är sällsynt, så händer det då och då att man stöter på någon som fötts på en av MarOb Lt.´s riggar och som nu tagit sig till fastlandet av olika anledningar.


FArmers community science institute (FCSI)

Historia
Under mitten av 2000-talet bestämde sig den svenska staten för att i ett tyst samarbete med NATO starta upp en organisation vid namn Farmers Community Science Institute (FCSI) som syftade till att utveckla och effektivisera förmågan att bruka biologisk krigföring. Man ansåg att detta låg i tiden och rättfärdigade utvecklandet av dessa vapen med att “man ju måste kunna försvara sig vid en eventuell attack”. Under många år förblev organisationen relativt okänd eftersom endast ett fåtal högt uppsatta makthavare och investerare kände till dem och deras arbete.

Med tiden kom FCSI att byta fokus från utvecklandet av biologiska vapen till biologiskt bevarande. Då befolkningsmängden ökade samtidigt som naturens resurser utarmades och matförsörjningsfrågan hamnade högre upp på den politiska agendan, och de som ansågs bäst lämpade att sättas på uppdraget att skydda grödor från yttre och inre hot med hjälp av bioteknik var FCSI. Organisationen bytta i och med detta riktning, logotyp och gjorde sig mer synliga för samhället och på världsmarknaden, men hemliga projekt i linje med organisationens ursprungliga uppdrag fortlöpte i hemlighet. FCSI gick på kort tid från att vara ett anonymt NATO-projekt till att bli ett kommersiellt och exponentiellt växande företag, vilket inom organisationen allmänt refereras till som “Fas 2”.

Under denna andra fas utvecklade organisationen en hel del avancerad men inte så stryktålig odlingsteknologi. Exempel på sådan teknologi är bl a de Fröskallror som används för att skydda grödor mot CBRN-krigföring, samt härda växternas DNA för att kunna klara de nya hårda miljöförutsättningarna. Idag finns inte mycket av denna teknologi kvar, men den som finner en sådan pryttel i fungerande skick kan skatta sig lycklig eftersom den värderas högt i dag då fungerande odlingsteknologi är en raritet. Under denna fas upprättades även så kallade “frövalv” runt om i landet, där odlingsteknologi och även fröer från kultursorter förvarades, lite som en Noaks ark för växter.

Under tiden för de Gröna Krigen avtog FCSI´s tillväxt och organisationen övergick allt mer till att fokusera på att hantera den ökande bristen på brukbar jord. De projekt som startades upp för återmineralisering av odlingsområden hade knapp framgång vilket innebar att FCSI gick med stora förluster, och merparten investerare drog sig ur. För att inte gå under återgick man till forskning kring och produktion av krigsmedel, och expanderade verksamheten med byggandet av slutna växthussystem byggda för att klara krig och miljökatastrofer. Dessa växthus användes för den massproduktion av ananas som kan sägas räddade stora delar av Sveriges befolkning från svält.

Idag
Fem år efter den slutliga kollapsen av samhället finns endast spillror av FCSI kvar.


Stiftelsen för mänsklig utveckling & bevarande (SMUB)

Fas 1: Grundandet

SMUB (även kallat Stiftelsen) kan spåra sin historia tillbaka till 2150 talet. Man ställde sig frågan om vad mänskligheten har för plan för att bevara och förhindra att viktig kunskap gå förlorad i händelse av krig/katastrof. De som grundade SMUB var en salig blandning av tänkare, uppfinnare, akademiker, hantverkare och preppers. Dessa hade allihop olika uppfattningar om hur en sådan plan skulle se ut, men de kunde alla enas om en sak: kunskap och färdigheterna att kunna använda kunskapen skulle komma att bli avgörande om mänskligheten skulle kunna klara av händelser som hotade dess existens. I detta tidiga skede av SMUB,s existens var organisationen mer eller mindre en samling av frivilliga individer som alla delade olika bakgrunder men som själva tog på sig ansvaret att samla på sig kunskap, och skapa centrala gömda langare med utrustning och förnödenheter.

Att SMUBs snabba utveckling var beroende av de monetära resurser som inflytelserika grupper och individer bistod med råder ingen tvekan om. Dessa gruppers och individers kontakter och inflytande möjliggjorde att SMUB kunde bygga ordentliga tillhåll, samt att de kunde införskaffa utrustning som vanligtvis endast militären och liknande statliga organisationer hade möjlighet att komma åt. Denna hjälp kom dock till ett pris, de medlemmar som bidrog krävde ökat inflytande proportionerligt till deras bidrag, och att flera platser i bunkrarna skulle vara förbehållna deras familjemedlemmar. Faktorer som skapade en delning hos stiftelsens medlemmar, främst mellan dem som var exalterade över att stiftelsen nu var på väg att bli en grupp att räkna med, en grupp som faktiskt skulle kunna ha en faktisk möjlighet att återupprätta eller omforma mänskligheten, och de som nu började oroa sig över att stiftelsen gått från att bli de arkivister och källa till kompetens av folket för folket som främst skulle tjäna folket och mänskligheten.

Drygt 15 år in i grundandet, hade situationen i omvärlden förvarats till ett sådant läge att ett stort antal av samfundets medlemmar och familjer flyttats till de bunkra eller säkra enklaver som etablerats och byggts med hjälp av stiftelsen resurser. Den 30 aprill 2165 gjordes SMBUs nya uppgift klar att etablera ett ny form av samhälle, ett samhälle som man hoppades skulle kombinera den teknologiska utvecklingen som möjliggjorts av industrialismen och den vetenskapliga revolutionen. Med utgångspunkt i stabiliteten hos de feodala kastsystemen från 1800-talet skapades ett system som skulle komma att skaka om och i vissa fall splittra SMUB i grunden.

Fas två: Plan Atlantis

SMUBs nya plan var att etablera ett samhälle centrerat runt två huvudsakliga faktorer, ett kastsystem baserat på 5 kast, och en meritokratisk struktur, bägge valda för att ge alla i detta nya samhälle en känsla av plats, mening, och mål. Eldkastet skulle primärt gera som SMUBs militära styrka, Jordkastet skulle agera som byggare, ingenjörer och forskare, Luftkastet som transport-, och kommunikationsansvariga, Vattenkastet som diplomater och förhandlare. Det 5 kastet, även känt som “De eviga”, skulle agera som SMUBs administratörer och makthavare.

Föga förväntat så mottogs detta inte med hyllningar och glädje, utan många såg detta som någon form av sjukt socialt experiment, ett pyramidspel skapat för att producera ett samhälle där endast den tidigare existerande eliten och deras ättlingar hade verklig makt. Antalet avhoppare hade med all säkerhet varit mycket större om det inte var för situationen i omvärlden utanför, de få som trots detta önskade att lämna SMUB hindrades inte.

Fas 3: Operation Kalahari

Under slutet av De Gröna Krigen väntade SMUB i relativ säkerhet på att konflikterna skulle avta. Först år 2203 Sändes de första grupperna iväg från samfundets säkra bunkrar och enklaver för att etablera kontakt med omvärlden, och denna operation kom till största del att antas av den första generation som föds och vuxit upp i SMUB, en generation som inte hade upplevt värden innan men även en generation som vuxit upp med det syfte och klarhet som kastsystemet hoppades inge.

Operation Kalahari inleddes samtidigt från flera platser, med mål om att etablera fungerande operationsbaser för SMUB att arbeta ifrån. Sedan de etablerat kontakt med omvärlden utvärderas kontinuerligt eventuella samarbetspartners och fiender eller hinder samt möjligheter att integra sig själv i potentiella grupper eller platser.

SMUB och Håle

Håle är ett område som böms vara av intresse, ett samhälle som har stor potential både ekonomiskt, logistiskt, och strategiskt. Ett område där bästa taktiken för samarbete och integration i SMUB anses vara att vinna hjärta och hjärnor, och sedan på ett naturligt sätt berätta om sitt eget samhälle och koloni. Hoppet är att på så sätt kunna integrera eller i varje fall kunna skaffa mer inflytande i Håle på ett naturligt och fredligt vis.